| Swedish original[19] | Finnish version[20] | English translation from Swedish[21] |
|---|---|---|
| I Vårt land, vårt land, vårt fosterland, Ljud högt, o dyra ord! 𝄆 Ej lyfts en höjd mot himlens rand, Ej sänks en dal, ej sköljs en strand, Mer älskad än vår bygd i nord, Än våra fäders jord. 𝄇 II Vårt land är fattigt, skall så bli För den, som guld begär. 𝄆 En främling far oss stolt förbi: Men detta landet älska vi, För oss med moar, fjäll och skär Ett guldland dock det är. 𝄇 III Vi älska våra strömmars brus Och våra bäckars språng. 𝄆 Den mörka skogens dystra sus, Vår stjärnenatt, vårt sommarljus. Allt, allt, vad här som syn, som sång Vårt hjärta rört en gång. 𝄇 IV Här striddes våra fäders strid Med tanke, svärd och plog. 𝄆 Här, här, i klar som mulen tid. Med lycka hård, med lycka blid. Det finska folkets hjärta slog. Här bars vad det fördrog. 𝄇 V Vem täljde väl de striders tal. Som detta folk bestod. 𝄆 Då kriget röt från dal till dal. Då frosten kom med hungers kval. Vem mätte allt dess spillda blod Och allt dess tålamod? 𝄇 VI Och det var här det blodet flöt, Ja, här för oss det var, 𝄆 Och det var här sin fröjd det njöt, Och det var här sin suck det göt. Det folk som våra bördor bar Långt före våra dar. 𝄇 VII Här är oss ljuvt, här är oss gott, Här är oss allt beskärt; 𝄆 Hur ödet kastar än vår lott. Ett land, ett fosterland vi fått, Vad finns på jorden mera värt Att hållas dyrt och kärt? 𝄇 VIII Och här och här är detta land. Vårt öga ser det här, 𝄆 Vi kunna sträcka ut vår hand Och visa glatt på sjö och strand Och säga: se det landet där. Vårt fosterland det är. 𝄇 IX Och fördes vi att bo i glans Bland guldmoln i det blå, 𝄆 Och blev vårt liv en stjärnedans. Där tår ej göts, där suck ej fanns. Till detta arma land ändå Vår längtan skulle stå. 𝄇 X O land, du tusen sjöars land, Där sång och trohet byggt, 𝄆 Där livets hav oss gett en strand, Vår forntids land, vår framtids land. Var för din fattigdom ej skyggt. Var fritt, var glatt, var tryggt. 𝄇 XI Din blomning, sluten än i knopp, Skall mogna ur sitt tvång; 𝄆 Se, ur vår kärlek skall gå opp Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp. Och högre klinga skall en gång Vår fosterländska sång. 𝄇 | I Oi maamme, Suomi, synnyinmaa, soi, sana kultainen! 𝄆 Ei laaksoa, ei kukkulaa, ei vettä rantaa rakkaampaa, kuin kotimaa tää pohjoinen, maa kallis isien! 𝄇 II On maamme köyhä, siksi jää, jos kultaa kaivannet 𝄆 Sen vieras kyllä hylkäjää, mut meille kallein maa on tää, sen salot, saaret, manteret, ne meist on kultaiset. 𝄇 III Ovatpa meille rakkahat koskemme kuohuineen, 𝄆 ikuisten honkain huminat, täht’yömme, kesät kirkkahat, kaikk’kuvineen ja lauluineen mi painui sydämeen. 𝄇 IV Täss auroin, miekoin, miettehin isämme sotivat, 𝄆 kun päivä piili pilvihin tai loisti onnen paistehin, täss Suomen kansan vaikeimmat he vaivat kokivat. 𝄇 V Tään kansan taistelut ken voi ne kertoella, ken? 𝄆 Kun sota laaksoissamme soi, ja halla näläntuskan toi, ken mittasi sen hurmehen ja kärsimykset sen? 𝄇 VI Täss on sen veri virrannut hyväksi meidänkin, 𝄆 täss iloaan on nauttinut ja murheitansa huokaillut se kansa, jolle muinaisin kuormamme pantihin. 𝄇 VII Tääll’ olo meill on verraton ja kaikki suotuisaa, 𝄆 vaikk onni mikä tulkohon, maa isänmaa se meillä on. Mi maailmass on armaampaa ja mikä kalliimpaa? 𝄇 VIII Ja tässä, täss’ on tämä maa, sen näkee silmämme. 𝄆 me kättä voimme ojentaa ja vettä rantaa osoittaa ja sanoa: kas tuoss’ on se, maa armas isäimme. 𝄇 IX Jos loistoon meitä saatettais vaikk’ kultapilvihin, 𝄆 mis itkien ei huoattais, vaan tärkein riemun sielu sais, ois tähän köyhään kotihin halumme kuitenkin. 𝄇 X Totuuden, runon kotimaa maa tuhatjärvinen 𝄆 miss’ elämämme suojan saa, sa muistojen, sa toivon maa, ain ollos, onnees tyytyen, vapaa ja iloinen. 𝄇 XI Sun kukoistukses kuorestaan kerrankin puhkeaa, 𝄆 viel lempemme saa nousemaan sun toivos, riemus loistossaan, ja kerran, laulus synnyinmaa korkeemman kaiun saa. 𝄇 | I Our land, our land, our Fatherland! Ring out, dear word, oh sound! 𝄆 No rising hill, or mountain grand, No sloping dale, no northern strand, There is, more loved, to be found, Than this — our fathers’ ground. 𝄇 II Our land is poor, and so shall be To him who gold will crave. 𝄆 The strangers proudly pass, but we Shall ever love this land, we see, In moor, and fell, and isle and wave, A golden land, so brave. 𝄇 III We love our rippling brooks, so bright, Our gushing streams, so strong, 𝄆 The whisper of dark woods, at night, Our starry skies, our summer light, All, all that we, in sight and song, Have felt and lived among. 𝄇 IV Here fought our fathers, without fear, With sword, and plough, and thought. 𝄆 And here, in clouded times, and clear, With fortune in their front or rear, Their Finnish hearts have beat, and wrought And borne what bear they ought. 𝄇 V Who tells, of all the fights, the tale, In which this folk withstood, 𝄆 When war did rage from dale to dale, When frost set in, with hunger’s wail? Who measured all their pouring blood, And all their patience good? 𝄇 VI And it was here their blood was shed, For us, here, on this shore; 𝄆 And it was here their joys were bred, Here, that their sighs were heaved and fled, That people’s who our burdens bore Before us, long before. 𝄇 VII Here it is sweet and good, we wot, All, too, is giv’n us here; 𝄆 However fate may cast our lot, A land, a fatherland, we’ve got. Will there a thing on earth appear More worthy, to hold dear? 𝄇 VIII And here’s, and here’s this fatherland, Here every eye it sees; 𝄆 And we can stretch a pointing hand, To show, with joy, its sea and strand, And say, “Behold this country, this, Our Fatherland it is.” 𝄇 IX And if we once were made to rise To gold clouds, from below, 𝄆 And if we moved in starry skies, Where no one weeps, where no one sighs, To this poor lonely country, though, Our longing hearts would go. 𝄇 X Oh land, the thousand lakes’ own land, Of faith, and lay, and glee, 𝄆 Where life’s main sea gave us a strand, Our fore-time’s land, our future’s land, Shy of thy poorness, never be, Be calm, be glad, be free! 𝄇 XI Thy blossom, hidden now from sight, Shall burst its bud ere long. 𝄆 Lo! from our love, shall rise aright, Thy sun, thy hope, thy joy, thy light, And higher, once, more full and strong, Shall ring Our Country’s song. 𝄇 |
International Phonetic Alphabet transcriptions
[edit]
| Swedish IPA transcription[a] | Finnish IPA transcription[b] |
|---|---|
| 1 [voːrt lɑnːd | voːrt lɑnːd | voˑrt ˈfus.tær.lɑnd |] [jʉːd høkt | uː ˈdyː.rɑ uːrd ‖] 𝄆 [ej lyfts en højd muːt ˈhim.lens rɑnːd |] [ej seŋks en dɑːl | ej ɕøls en strɑnːd |] [meːr ˈel.skɑd en voːr byɡd iː nuːrd |] [en ˈvoː.rɑ ˈfeː.dærs juːrd ‖] 𝄇 11 [din ˈblum.niŋ | ˈslʉː.ten en iː knopː |] [skɑlː ˈmuːɡ.nɑ ʉːr sitː tvoŋ ‖] 𝄆 [seː | ʉːr voːr ˈtɕæːr.lek skɑlː ɡoː opː] [ditː jʉːs | din ɡlɑns | din frøjd | ditː hopː ‖] [ok ˈhøːɡ.re ˈkliŋ.ŋɑ skɑlː en ɡoŋ] [voːr ˈfus.tær.lend.skɑ soŋ ‖] 𝄇 | 1 [oi̯ ˈmɑːm.me | ˈsuo̯.mi | ˈsyn.nyi̯n.mɑː |] [soi̯ | ˈsɑ.nɑ ˈkul.tɑi̯.nen ‖] 𝄆 [ei̯ ˈlɑːk.so.ɑ | ei̯ ˈkuk.ku.lɑː |] [ei̯ ˈʋet.tæ ˈrɑn.tɑː ˈrɑk.kɑːm.pɑː |] [ˈkui̯n ˈko.ti.mɑː tæː ˈpoh.joi̯.nen |] [mɑː ˈkɑl.lis ˈi.si.en ‖] 𝄇 11 [sun ˈku.koi̯s.tuk.ses ˈkuo̯.res.tɑːn] [ˈker.rɑŋ.kim ˈpuh.ke.ɑː |] 𝄆 [ˈʋie̯l ˈlem.pem.me sɑː ˈnou̯.se.mɑːn] [sun ˈtoi̯.ʋos | ˈrie̯.mus ˈloi̯s.tos.sɑːn |] [jɑ ˈker.rɑn | ˈlɑu̯.lus ˈsyn.nyi̯n.mɑː] [ˈkor.keːm.mɑn ˈkɑi̯.un ˈsɑː ‖] 𝄇 |